Mord i det postkulturelle Sverige
------------------------------------------------------------------------
Nett- tidskriften SALT 2002-01-23
------------------------------------------------------------------------
Mångkultur efter mordet
Det kan inte ha undgått någon att en ung kurdisk kvinna tidigare i veckan mördades
i Uppsala av sin far. Publiciteten kring dådet har varit enorm, tv-tablåer har
lagts om, manifestationer hållits och Uppsala kommun har flaggat på halv stång.
Så sker inte efter "vanliga" mord. Till någon del kan det bero på
att offret hade många vänner och bekanta bland journalister och politiker, men
framför allt på att hennes död på ett krisartat sätt handlar om
etablissemangsmedias favorittema: det mångkulturella Sverige. Ingen annan samhällsfråga
är lika präglad av ideologi, propaganda och tabun och en kris utlöser följaktligen
samma febrila för att inte säga hysteriska aktivitet som en smällare i en
myrstack.
Krisen måste lösas, ordningen återställas. Mordet måste rapporteras,
tolkas, sörjas och bemötas på sådant sätt att idén om det mångkulturella
Sverige försvaras, med de justeringar som krävs. Reaktionerna blir därför en
blandning av ritual och improvisation. För somliga är det tillfälliga kaoset
även ett tillfälle att flytta fram de egna positionerna. Det talas förstås
om nya lagar. Som vanligt vågar ingen etablerad politiker verka likgiltig och därför
diskuteras på fullt allvar livvaktsskydd åt varje invandrarkvinna som har en
potentiellt våldsam konflikt med sin familj.
Mona Sahlin rycker in och visar varför socialdemokratin överser med hennes
privatekonomiska brister. Sahlin är bra på att känna av opinionsskiftningar
och avleda dem på för partiet bästa sätt. Redan före mordet hade hon
aviserat den hållning som nu förmodligen kommer att bli den tongivande. Istället
för den flummiga mångkulturalism som välkomnat all invandrarkultur som
berikande och blundat för företeelser som hedersmord framträder nu tydligt en
mer hårdför variant där invandrare faktiskt förväntas anpassa sig.
Alla som inte haft något väsentligt att säga efter mordet har alltid kunnat
falla tillbaka på den obligatoriska uppmaningen att inte låta det inträffade
gynna "rasism och främlingsfientlighet". För en gångs skull finns
det skäl att instämma. Det vore olyckligt om uppmärksamheten alltför mycket
inriktas på olika invandrade folkgruppers mindre tilltalande kulturella särdrag.
Angelägnare just nu är att granska vad det egentligen är invandrare förväntas
anpassa sig till. Är det till traditionell svenskhet i någon rimlig mening?
Nej naturligtvis inte. I det nya mångkulturella Sahlin-Sverige skall alla, såväl
infödda som invandrade, leva i enlighet med en politiskt korrekt norm för
individuellt självförverkligande inom ramarna för den moderna
konsumtionskulturen. Det är helt logiskt. Bara där gemenskapsformer som folk,
familj och tro berövats både innehåll och auktoritet kan kulturkonflikter
undvikas. För att fungera måste det mångkulturella samhället bli -
postkulturellt. Dokusåpor som Baren och Big Brother kan ge en försmak på ett
sådant Sverige. Det vore lika förfärligt också om alla dess invånare kunde
räkna sina svenska anor tillbaka till Hedenhös. |s