Jødehat i Sverige

SVERKER OREDSSONog MIKAEL TOSSAVAINEN.
Dagens Nyheter, Måndag 20 oktober 2003

Ett judehat bland araber och muslimer sprider sig i de svenska storstädernas förorter. Samtidigt rapporterar de judiska församlingarna runt om i Sverige om en markant ökning av den muslimska aggressionen mot judar under senare år. Det visar en ny forskningsrapport som presenteras på DN Debatt.

Ny forskningsrapport: Arabers och muslimers angrepp på judar ökar markant i det svenska samhället: "Judehat bland muslimer tystas ned"

Lärare i svenska storstadsförorter vittnar om en spridd och ohöljd fientlighet mot judar bland grupper av arabiska och muslimska elever. Dessa elever ser Förintelsen som sionistisk propaganda, uttrycker beundran för Hitler och beklagar att han inte lyckades mörda fler judar. De judiska församlingarna i Sverige rapporterar samtidigt om en markant ökning av trakasserier, hot och angrepp från araber och muslimer riktade mot judar. Problemet förvärras av den nästan totala tystnad som omger denna form av judehat. Det skriver historieprofessor Sverker Oredsson och forskaren Mikael Tossavainen som i dag presenterar en ny rapport i ämnet.

De flesta svenskar lever i tron att antisemitismen är ett utdött fenomen i vårt land. De är medvetna om att det beklagligt nog förr i tiden förekom fördomar och hat riktat mot judar även i Sverige, men det var i det förflutna. De flesta svenskar lever i tron att vårt samhälle har utvecklats och att vi i dag vet bättre. De flesta svenskar lever i tron att judar i dag inte möter mer fördomar än till exempel danskar eller smålänningar.

Tyvärr har de fel. Under förra året registrerade Säkerhetspolisen 131 antisemitiska brott. Hur stort mörkertalet är vet ingen, men enligt Säpos egen bedömning kan det förväntas vara stort. Judar i Sverige i dag lever i skuggan av en högst konkret antisemitism. Judar i Sverige i dag ser sig ofta tvingade att dölja sin religiösa identitet i det offentliga rummet: halskedjor med davidsstjärnor stoppas omsorgsfullt innanför tröjan och religiösa judiska män byter den lättigenkännliga kippan mot en mer diskret keps eller hatt när de rör sig utomhus. Judar i Sverige i dag skaffar sig hemligt telefonnummer för att slippa telefontrakasserier. I Sverige. I dag.

Efter andra världskrigets slut har antisemitismen under ett par decennier varit i stort sett frånvarande från den politiska mittfåran. Judehatet förekom i princip endast bland marginalgrupper på den extrema höger- och vänsterkanten. Så är det inte längre.

Under de senaste åren har dessutom ytterligare en form av antisemitism börjat spridas i de svenska storstädernas förorter: ett judehat - ofta importerat från Mellanöstern och inte sällan torgfört under islamisk flagg - som vinner anhängare bland grupper av araber och muslimer även i Sverige.

I Mellanöstern lever och frodas antisemitismen på ett sätt som mest påminner om Europa på 1930-talet. De flesta regimer i arabvärlden och i flera andra muslimska länder understödjer sedan länge spridandet av judehat i statskontrollerade medier.

I skolor och moskéer från Atlanten till Persiska viken predikas budskapet att judarna är apors och grisars avkomma, ett svekfullt och girigt folk som strävar efter världsherravälde. Judarna får skulden för snart sagt allt. Till exempel påstås att terrorattackerna den 11 september genomfördes av judarna i någon inkarnation, oftast Mossad, i syfte att få USA att gå i krig mot islam. Den explosionsartade spridningen av aids i Afrika och Asien i allmänhet, men i den muslimska världen i synnerhet, förklaras med att staten Israel skulle sända ut hivpositiva judiska prostituerade för att försvaga judarnas fiender.

{...}
Denna antisemitism är en del av den idétradition som förts vidare till de europeiska storstädernas segregerade förorter. Isoleringen från det nya hemlandet och kvarlevandet i ursprungslandets kultur via satellit-tv, Internet och så vidare bidrar till att judehatet lever kvar eller till och med växer sig starkare bland grupper av araber och muslimer i London, Marseille och Paris.

Men liknande tendenser finns även i Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta framgår av en forskningsrapport som författats av en av undertecknarna till denna artikel, historikern Mikael Tossavainen, och som i dag publiceras av Svenska kommittén mot antisemitism.

Lärare i de svenska storstadsförorterna vittnar om en spridd och ohöljd fientlighet visavi judar bland grupper av arabiska och muslimska elever. Denna fientlighet tar sig uttryck i vägran att befatta sig med någonting som över huvud taget kan uppfattas som judiskt. Elever kan sabotera eller utebli helt från religionsundervisningen när judendomen behandlas, låta bli att göra läxor, läsa böcker eller skriva prov på kurser om den judiska religionen.

Under historieundervisningen kan det uppstå konfrontationer mellan lärare och elever som å ena sidan kan hävda att Förintelsen över huvud taget aldrig ägt rum _ och i stället avfärda den som sionistisk propaganda _ eller å andra sidan uttrycka beundran inför Hitler och beklaga att han inte lyckades mörda fler judar.
....(...)